...och hemfärd i höstmörker. Nu handlar det om att köra sakta, märkte vi. Bondebygd och landsvägar kan först verka enkla, bara köra rakt över slätten, liksom. Men den här årstiden är det ännu mycket som ska göras vid vägkanten, uppenbarligen. Rasta hunden, samla in höbalar med lastbil och liten lyftkran. Försedd med blinkande lampor var den, lastbilen. Vi såg att "något", men inte om han parkerat på åkern eller mitt på vägen. Förstås inte på åkern, det regnade så pass att lastbilen skulle kunna fastna i leran. Varför måste detta arbete utföras i regn och mörker? Höbalarna var den sorten utan plast, så därför kanske skulle de in under tak. Det har flera gånger denna höst hänt sig att lastbilar parkerar på det viset och så är det då de med traktor, blinkljus och något brett jordbruksredskap bakom traktorn. En kvinna ute och går i reflexväst och med ficklampa i vägkanten. Omöjligt att köra om, traktorföraren väjer till vänster, men man ser inte varför.
Hjälper bara att sänka farten och inte köra om.
Inne i den lilla staden: Småpojkar på cykel som tränar cirkuskonster genom att köra på cykelbakhjulet. De är flera och dyker upp var som helst, utan reflexväst förstås. De flesta föräldrarna sitter på välgörenhetskonsert i sina munskydd, vem kollar småpojkarna som leker i höstmörkret med sina cyklar och mopeder?
Ingen. Det är INTE humor, det är bara skumt och dumt.
Det är livet.
Det är ofta vackert .
"La vie est belle", säger man på franska. Myskväll inomhus, jotack så gärna, men några jobbar kvällstid och hemfärden är inte i dagsljus.
Eftislärare, Arbislärare, kvällskursdeltagare. Liten lön för de förstnämnda, mycket kämpa.
Vi försöker alla lära oss, minnas vad som inträffade. Hoppas på det bästa, att på samma ställe kan inte den där lastbilen vara parkerad nästa regniga och mörka höstkväll. Nej, förstås inte, då är det på en annan plats och vägen har ännu inte fått en cykelbana vid sidan, efter det kan det börja snöa...
Reflexväst, reflexband på hatten, ficklampor med, en förälder eller någon vuxen person i den lilla staden kommer ihåg pojkgänget med sina cyklar och får någon ljus idé om vad man kan göra efter att det blivit mörkt utomhus. Baka bulla och äta pepparkakor. Vad har man nu pepparkakshus och ungdomsledare till?
Mysigt och med humor? Jo, laga en video och sätt upp på någon lämplig kanal, vet ni hur man jobbar med podcast? Inte jag. Men jag har hört talas om det. Podda ut det där med pepparkakor, då först börjar det verka humor...
Med husmor Ella då kanske? Eller någon annan rosa tant som kan det där med barn och ungdomar.
